Ambulans en fredagskväll 



Med en kombination av en vardag med många projekt att hinna med och en lång bloggtorka med funderingar på vad jag ska dela med mig om här på bloggen (det är väl den femte elfte gången jag har det?) så jag en liten comeback med att dela med mig min fredagskväll som blev lite smått dramatisk då jag fick åka med ambulans in till Arendal.

Det hela började med att jag jobbade på kvällen och när klockan började närma sig läggdags så kände jag hur jag fick svårt att svälja, det tog stopp och min tunga kändes konstigt. Typ förlamad eller uppsvullen. Tänkte inte mer på det utan började släcka ner för att lägga mig och på vägen till sängen så blev jag helt orkeslös i kroppen och kände mig återigen konstig. Ropade på mannen om att få ett glas vatten medan jag la mig ner på sängen. Då började jag skaka i hela kroppen och kände hur allt blev mer obehagligt så jag ringde till sjukhuset för att höra med dem. De trodde jag hade fått en allergisk reaktion så de skickade ambulans till oss. Medan jag väntade på de så kände jag hur oron växte och jag var mer rädd att det var nån typ av stroke som var på gång då min mamma fick det när hon var i yngre dagar (läs; sån 35-36 år).

Ambulansen kom och jag var kontaktbar men ändå väldigt sliten och fortsatte med okontrollerade skakningar när de kollade bland annat blodtrycket och blodvärdet (har haft graviditetsdiabetes). De var inte lika säkra på att det var en allergisk reaktion eftersom det var många timmar tidigare på kvällen jag senast hade ätit. Men att det istället kunde vara en infektion i kroppen. De valde att ta med mig in till sjukhuset för en koll och jag gick med på det för det jag upplevde där var läskigt. Hej dödångest liksom!

I ambulansen så var det lite dimmigt för mig men jag var närvarande men med tryck i bröstet och känslan av avdomnade ben. Antar att det var en kombination av trötthet och oro som orsakade det men ambulansen stannade på E-18 för att göra EKG på mig men det visade inga konstigheter. Fick nån vätska under tungan då jag kände att den svällde upp / domnade bort igen. Märklig och läskig känsla det med tungan och halsen.

Läkaren hittade inga livshotande fel på mig som tur var men fick stanna kvar en stund för att se om jag skulle checkas in eller om jag kunde åka hem. Vid 03-tiden hade kroppen lugnat ner sig och jag kände mig både bättre och rastlös så ville bara komma hem till min säng. Tog taxi hem och kröp ner bredvid mannen som jag tacksamt kramade om. Han var så fantastisk som lät mig få sovmorgon långt ut på förmiddagen idag så jag kunde ta igen mig.

Under dagen har jag varit rätt så trött i kroppen, och när vi var till svägerskan så kände jag hur det den obehagliga känslan kom tillbaka i halsen och på tungan. När vi var hemma igen så var jag trött så jag orkade inte stå upp utan var tvungen att lägga mig för att vila en stund. Nu känner jag av det lite igen men antar att det kommer gå upp och ner.

Läkaren menade att det kunde vara en kombination av stress i vardagen samt hypertyreos (hög ämnesomsättning) som kan vara boven i dramat. Det sistnämnda ska jag kolla upp hos familjeläkaren nästa vecka genom ett blodprov. Skönt att det inte var nå allvarligt men jag hoppas jag att de finner ut vad det kan vara för något för den här känslan är riktigt obehaglig.

Nån av mina läsare som har hypertyreos och kan berätta lite?

4 comments

Kommentera